3D Classics är Nintendos lilla projekt för att återinföra intresse för gamla NES spel. Nintendo har helt enkelt konverterat över spelet till 3DS men lagt på ett lager djup mellan allt som sker i bild och bakgrunden. Sen kan man ju iofs ifrågasätta om Urban Champion och Xevious har tillräckligt stor fanbase och varför man inte istället satsade på de mer populärare spelen. Med eller utan lager, jag hade köpt spelen ändå för att tillfredsställa min retro-cravings.
Kid Icarus är iaf en klassiker (1986) som jag sett fram emot. På klassisk plattformsmané a la 8-bit, styr du den lille ängel Pit genom fyra världar (där de tre första är uppdelade i 3 nivåer). Värld ett och tre scrollar uppåt och värld två och fyra scrollar horisontellt. Allt för att variera spelandet lite. Som många andra spel runt den här perioden, kretsar historien om att du ska rädda en vacker kvinna. I det här spelet är det Gudinnan Palutena och den onda skurken den här gången är Medusa, som säkert inte behöver någon djupare introduktion.
Pit är utrustad med en rätt klen pilbåge, som under spelets gång går att uppgradera i etapper. Dels blir de starkare, men du kan även få tillbehör som ser till att dina pilar skjuter tvärs över bilden samt att dina pilar har en eldboll som gör den mer dödlig. Det är klokt att försöka samla på sig uppgraderingarna då de underlättar ditt äventyrande rejält. De flesta fienderna är rätt lätta men det är dock en varierande fiendekatalog och de anfaller från alla håll. Underifrån, uppifrån och sidorna. Kid Icarus har även tre av mina favoritfiender som jag älskar att hata. Eggplant Wizard som förvandlar dig till en äggplanta som gör att du bara kan springa och hoppa, Reaper som skriker i panik och tillkallar flera fiender och Pluton som stjäl dina uppgraderingar som du sen kan köpa tillbaka dyrt i affären.
Jag minns spelet som hyffsat svårt under min NES-tid, men klarade av det väldigt snabbt nu på min bärbara konsol. Så antingen har jag blivit bättre spelare eller så har spelet blivit lättare. Det som stör mig en del är att den analoga kontrollen kan vara din värsta fiende ibland. Flera gånger har det hänt att jag råkat trycka ”ner” av misstag och står man på ett moln så innebär det att man sjunker igenom det och ut ur bild. Du dör helt enkelt. Nåväl…
Det långa lösenordssystemet från NES har slopats och det är sparfiler för hela slanten. Musiken är lika svängig och skön som jag minns den. Jag kan tänka mig att nya spelare som inte växt upp med spelet, inte kommer ha tålamod för Kid Icarus 3D Classics. Men för oss som älskade originalet, kan det vara värt att ta en trip ner för memory lane om man har några slantar över.
Nintendo 3DS / Virtual Console
60 kr
Danijel Djuric
Danijel är en audiovisuell människa från övre Småland. Hans hjärta dunkar ett par extra slag för film, tv-spel, serietidningar och intressanta ljud. Du kan även hitta honom på twitter: mrDjuric
1 kommentar
Det är ett fantastiskt spel.
Jag håller NES-spelet som ett av de bästa spelen som någonsin gjorts.
Jag älskar det verkligen.
Jag har också laddat ner 3D classsics-versionen och den är ju fin, men 3D:n och de nya bakgrunderna gör inte särskilt mycket nytt för spelet.
Och så tycker jag det är synd att de tagit bort lösenorden. Man kunde ju fuska innan när man kunde skriva in lösenord.
Ett tips är att styra med styrspaken, då är det inte lika lätt att råka trycka fel.