Ett av höstens mest omtalade spel är äntligen här, uppföljaren till 2009 års rollspelssuccé Demons Souls och i en veckas tid har jag nu tillbringat stor del av min tid med att läsa på tv-skärmen ”you died”. Dark Souls kom med en varning. Du kommer att dö. Om och om igen.
Att spela Dark Souls på kvällstid är att som resa tillbaka i tiden då man trodde det bodde monster under ens säng och mörkret var bland det läskigaste man visste. Aldrig trodde jag ett spel skulle få mig att känna ett sådant obehag igen. Senast var jag tretton år och spelet hette Phantasmagoria. Nu femton år senare sitter jag på helspänn för varje centimeter jag rör mig framåt i den mörka och miserabla värld Dark Souls utspelar sig i, livrädd för vad som skall dyka upp bakom nästa hörn. Alltsomoftast är det ond bråd död som väntar. ”Prepare to die” var ingen överdrift.
För er som inte känner till spelet jag pratar om, är det ett spel som får vilken über-gamer som helst att drivas till vansinne av sitt oförlåtande och svåra gameplay. Där minsta lilla fiende kan dräpa dig på bara ett få antal slag om du tappar koncentrationen, kolossala bossar du inte dödar på första, andra eller tredje försöket och om du skulle dö? Då får du tacksamt börja om från början, med alla dödade fiender återuppstådda och andra svidande bestraffningar.
Jag älskar varje sekund av spelet. Det må vara en skräckinjagande värld att vistas i, men upptäckarglädjen har aldrig varit större för den som har mod nog att ge sig ut i den förrädiska världen. För den som vågar kommer en unik värld fylld med hemligheter och historia ge dig många sömnlösa nätter av underbart förskräckligt spelande. Att lyckas och att bekämpa ondskan har aldrig känts mer belönande. Dark Souls är det bästa jag spelat sedan Demons Souls.
Tack Hidetaka Miyazaki och tack From Software för att bjuda på spelupplevelser utöver det vanliga.
För er som är nyfikna på att veta mer om spelet vill jag hänvisa er till den eminenta bloggaren ”i explewd” som för Eurogamer skrivit en helt förträfflig recension av spelet. Det var ingen idé att själv skriva någon längre recension då han satte vart enda ord helt rätt.
Megazine
Megazine är en nördblogg, driven av nördar och ämnad för nördar likaså. Spel, film, musik, tv-serier - you name it. Nörderier av dess olika slag på ett och samma ställe!
3 kommentarer
Hidetaka Miyazaki är en elak, sadistisk man. Men jag kan inte låta bli att ha en liten crush på honom pga hans design-sensibilities. Spelet är så ondskefullt välbalanserat, genomtänkt och stort – jag var på en liten promenad genom en del av skogen igår som jag aldrig hade sett, och platsen verkade aldrig någonsin ta slut. Plötsligt dog jag, såklart, men det gjorde ingenting. En skogspromenad har aldrig varit så fridfull.
Skräckinjagande – ja. Häromkvällen råkade jag ut för en av de mest fasansfulla sakerna hittills. Jag var på en ny, okänd plats och fick två successiva curses slängda på mig. Kraftigt i underläge med en numera permanent HP-reduktion med ~70% så blev allting fasansfullt jävla svårt och ångestfullt. Jag gav upp och spenderade TRE TIMMAR med att försöka ta mig därifrån, eftersom minsta lilla elaka fiende numera kunde one-shotta mig. Huuu.
Varning för curses. Det är inte kul. De små grodorna är inte så snälla och fridfulla som man kunde luras att tro. Och kissekatter är inte heller snälla. Så är det.
Tack för länkarna och de snälla orden. Uppskattas.
Fredrik / explewd bloggade nyligen om Dark Souls
Jag känner att det här inte är ett spel som riktar sig till mig över huvud taget… Hatar att dö i spel. Speciellt om man gör det ofta.
Linus Lagerhjelm bloggade nyligen om Dark Souls lämnar inte en oberörd
@Fredrik man skulle kunna diskutera Dark Souls-moments i en evighet
jag lyckades med någon som jag dock tror var en bugg och utan att spoila för mycket, men så lyckades jag one-shotta en mycket stor fiende.
@Linus fast det är annorlunda med det här spelet, för man upplever inte den frustrerande känslan av att dö i detta spel på samma sätt. det provocerar och hånar dig, men det får bara din vilja att lyckas att bli större. du borde helt klart testa det!
Mattias Jönsson bloggade nyligen om Hänt i veckan, V.41