Another Code R: A Journey into Lost Memories

Det här är uppföljaren på ett DS-spel som kom för många år sedan. Jag minns att jag verkligen tyckte om spelet ifråga. Några år senare har CING gjort en uppföljare men den här gången till Wii. Det här är en direkt uppföljare av DS-spelet och tar vid två år efter att det tog slut. Men det börjar segt, fruktansvärt segt faktiskt.

Man styr Ashley Mizuki Robbins. Hon är 16 år. I det förra spelet fick vi hjälpa henne att leta reda på sin pappa som hade varit försvunnen i en mindre evighet. Vi fick även reda på vem som hade dödat Ashleys mamma när Ash bara var tre år gammal. Nu har pappan försvunnit igen. Fast inte lika drastiskt utan bara till ett område som ligger strax utanför stan. Han är forskare och har inte varit hemma på ett halvår. En dag så får Ash ett paket som innehåller ett DAS. DAS liknar en DSi väldigt mycket men har helt andra funktioner. När man träffat på pappan så får man även en TAS. Denna liknar en Wii-kontroll förutom att den är lite rundad och har en liten display längst upp.

Tillsammans med sin DAS och sin TAS så ger sig Ash ut för att umgås med sin pappa. Men han är en upptagen man så han försvinner strax igen och Ash har börjat minnas små minnesbilder av sin mor. Efter et tag så finner hon en ung kille på ca 13 år som hon slår sig ihop med. Han heter Matt och letar efter sin pappa som försvann för 5 år sedan. Mycket föräldrar är det som saknas alltså.

Spelet styrs inte på ett tradionellt sätt utan Wii-moten fungerar mer som en muspekare. Det är mycket klickande runt på skärmen och utforskande.Tillskillnad från många andra spel där man ska plocka på sig saker för att lösa pussel med dem så kan man i det här spelet inte plocka upp någonting innan man vet att man behöver någonting. Så hittar man en tejprulle så måste man behöva tejpa något för att plocka upp den. Jag gillar det systemet då man inte plockar upp allting som ligger och dräller. Spelet innehåller en hel del pussel men för min egen del så tyckte jag att dem var för få med tanke på att spelet nästan tog 14 timmar för mig att spela igenom. Den mesta av speltiden innehöll dialogtexter. För det pratades väldigt mycket i spelet. Men inga röster finns utan allt sker i form av text. Det kändes lite fattigt när nästan alla spel idag har ljuddialoger. Pusseln i spelet är riktigt smarta och det gäller att tanka efter några gånger. Ofta är det pussel av sådan art som gör att vi måste vändra och vrida på kontrollen.

Spelet är snyggt. Jag får nog lov att hänvisa till dem här bilderna som jag har lagt upp för jag tycker det är lite svårt att förklara. Men det känns välgjort. Speciellt när man springer mellan två olika ställen och träden vinklar upp sig från marken där man springer fram.

Utöver att spelet är lite småklurigt och antagligen sålt riktigt dåligt så är det lite segt. Speciellt i början känns det segt. Men några kapitel in i historien så blir det riktigt intressant och när eftertexterna väl rullar så måste jag erkänna att spelet växte från att bara vara ok till att bli riktigt bra. Nu kan man ju inte bortse från den sega starten eller det många (ganska ofta tråkiga) dialogerna. Men det är en bra story i grunden och jag är glad att jag tagit del av den. Synd bara att CING har gått i konkurs och att dem antagligen inte kommer göra fler spel. För jag tycker dem var riktigt bra på att berätta bra historier.

+ En bra historia. Många härliga pussel att lösa. Kul användande av Wii-kontrollen.
– Långa dialoger. Seg början av spelet.
= Ett annorlunda spel som jag tycker är värt att kolla upp om man nu orkar med långa textdialoger, pussellösningar och tycker om att ta del av annat än bara pangande.

Niklas Storm

Grundare till Megazine. Förutom att känna sig nördig när det gäller det mesta så försöker han även se på sakernas tillstånd med kritiska ögon.Twitter: normalniklas | Mail: kontakt | 3DS: 5413-0006-3384 | PSN: devylia | Xbox Live: devylia

Tweet

Relaterade inlägg

• Bästa Wii-spelen – del 3
  Nu har jag kommit till ännu en del av det bästa Wii-spelen. Vi struntar i skitsnacket och hoppa...
• Veckans mobilspel: Epic Astro Story
  Det finns få företag jag håller så nära hjärtat som de japanska mobilspelsutvecklarna Kairosoft...
• Atom Zombie Smasher
  För länge sedan älskade jag zombies. Jag andades italiensk zombisplatter och blödde Resident Ev...