Eftertexterna har rullat färdigt och trots att jag tillbringat kanske 30 timmar i spelet så känner jag ett direkt sug efter mer. Det kan bara ses som ett bra betyg. Jag har smugit, lönnmördat, klättrat upp för omöjliga hinder och njutit av ett förfallet Rom i början av 1500 talet.
Assassins Creed: Brotherhood är en direkt uppföljare på tvåan. Man tar vid direkt där tvåan slutar och ganska snabbt är man i action igen. Eftersom det här är en direkt uppföljare känns det som om man nästan är tvungen att ha spelat tvåan för att greppa storyn. Det tycker jag om. Det är alldeles för ofta uppföljare vill ha ny publik och därför struntar alldeles för mycket i vad som hänt i det tidigare spelen. Här känns det nästan som ett måste att i alla fall ha spelat tvåan. Ettan kan man hppa över om man inte har lust.
Men eftersom det här också är en direkt uppföljare så känns det i början av spelet som om det här är en Assassins Creed 2,5:a eller något liknande. Det mesta är sig likt och vi spelar ju även som samma huvudperson Ezio när vi befinner oss i Desmonds släktminne. Ezio är några år äldre, lite klokare men fortfarande lika målmedveten som förut. Den här gången får man efter ett tag hjälp under sin framfart eftersom man kan värva och utbilda andra lönnmördare under spelets gång. Dessa är riktigt bra att ha då man både kan använda dem i strid och skicka ut dem på olika uppdrag runt om i Europa. Uppdrag som ger lite extra klirr i kassan. För även om man börjar där tvåan slutar så blir man av med både vapen och förmögenhet (och allierade) tidigt i spelet. Det gäller alltså att börja om. Till en början får man lite slantar för några uppdrag och genom att ficktjuva sig till dem. Med pengarna ska man både uppdatera sin rustning, köpa vapen och rusta upp Rom. Det finns massor av små butiker i form av konsthandlare, smeder, stall och annat spännande att köpa och som sedan inbringar en liten slant då och då. Lite som i Fable-spelen faktiskt. Men det är ju inte bara att köpa sig massa butiker och sevärdheter när fienden står och tittar på. Därför måste man röja upp i närheten och det gör man genom att ta sig i på militärt område, avlägsna (döda) kaptenen och sedan spränga tornet i småbitar. När detta är gjort kan man investera sina pengar i Rom.
Som vanligt är inte hela staden öppen direkt utan måste låsas upp genom att göra olika uppdrag. Det har man löst genom att helt enkelt säga att Ezios inte har nått minne av den här platsen under den här tiden. Bättre förklaring än att bara ha osynliga murar runt omkring. Både huvuduppdrag och sidouppdragen är riktigt roliga och väl genomförda. Gänget på Ubisoft Montreal har gjort ett riktigt bra arbete med berättelsen. Tyvärr så känns grafiken lite föråldrad vid det här laget och då tänker jag mest på ansiktsanimationerna som är ganska fula. Sen saknar jag lite den magiska stämningen som jag upplevde i första spelet. Det var något visst den gången som tyvärr inte känns lika spännande i Rom under tidigt 1500 tal. Däremot så har utvecklarna gjort ett gott jobb när det gäller byggnader. Jag har aldrig varit i Rom men jag har sett en del filmer som utspelar sig där (Änglar och demoner för att nämna en) och man känner igen sig. Och jag har blivit klart mer sugen på att besöka Rom än vad jag var innan jag spelade spelet också.
Slutsatsen är enkel. Det här är ingen enkel uppföljare. Den är alldeles för väl genomförd för att kunna vara det. Varumärket kan inte ha några enkla uppföljare. Däremot så kunde man putsat lite mer på kameravinklar (speciellt i sista kapitlet) och under striderna. Brotherhood rättar egentligen bara till små saker från tvåan, lägger till lite nyheter och gör ändå ett utmärkt jobb. Det är ett riktigt bra spel. Däremot så vill ja ha något annorlunda till nästa spel. Hur mycket jag än tycker om Ezio vill jag ha en annan huvudperson. En annan tidsålder och en annan plats.
+ Som tvåan fast finputsad. Mer av allt så att säga. En härlig berättelse och ett vackert Rom.
- Assassins Creed 2.5. Kameravinklar och lite halvful grafik lider jag också av.
= Den magiska känslan är borta men fortfarande har jag grymt roligt när jag tar mig fram genom Rom och genom berättelsen.
Niklas Storm
Grundare till Megazine. Förutom att känna sig nördig när det gäller det mesta så försöker han även se på sakernas tillstånd med kritiska ögon.Twitter: normalniklas | Mail: kontakt | 3DS: 5413-0006-3384 | PSN: devylia | Xbox Live: devylia
4 kommentarer
Jag kommer för första gången spela ett AC-spel på HDTV, så jag kommer nog inte klaga på grafiken.
Jag tyckte recensionen var bra. Jag har inte riktigt råd att köpa spelet just nu (eller tid att spela det), vilket grämer mig allt mer för varje dag som går. Vill ha!
Jag känner lite: "äntligen en recension som tar upp 'den magiska känslan i ettan', som ingen annan tar upp". Jag håller verkligen med. Spelet var väl ganska dåligt, om man ska försöka se på det lite objektivt, men det var något speciellt med det som i alla fall tvåan inte riktigt lyckades fånga i mina ögon.
Sedan, en liten rättelse: I sista meningen innan första bilden så tror jag att du har missat ett N i första ordet.
Nej, det stora vyerna är alltid lika fina och speciellt i HD.
Tack!
Jag har fixat N:et
Kan inte annat än se fram emot att återse Rom! Hoppas jag känner igen mig mkt från mitt besök
Assassins Creed II var det bästa jag spelade 2009, så Brotherhood har mycket att leva upp till. Har precis börjat och befinner mig väldigt mycket i AssCreed2.5 men det gör därmed inte så mycket.