Pang, jag är död

Ni ska inte blanda ihop recensionen av Medal of Honor‘s singelplayläge med hur det är att spela multiplayer. Det är faktiskt två olika sorters spel rakt av. Det som de har gemensamt är platsen och grafiken. För spelet är ju vackert både online och offline så att säga.

Men när singelplay är slut så ger jag mig på mulitplayer. Och här blir jag snudd på lite små kär. Brukar inte spela sådant här online alls eftersom jag ägs ganska fort. Jag brukar komma ut på banan, se mig om och sen är jag död.

Dör jag jag fortfarande – men likt Battlefield 1943 (som jag var ganska bra i) så finns det något som gör att jag envist väntar det där sekunderna på återupplivnad och ger mig ut och krigar igen. Jag gömmer mig i buskarna. Jag tycker om att lika sniper nämligen. En sådan där som det flesta blir ganska sur på. Men tålamodet är inte så bra så jag brukar ge mig ut och då blir jag dödad så klart.

Jag jag trivs i alla fall och när det i slutet av varje match står att jag faktiskt dödat fler än jag dött så blir jag lycklig. Spelar inte så stor roll om laget vinner eller inte bara inte jag kommer sist.

Pang – nu dog jag igen.

6 thoughts on “Pang, jag är död

  1. [...] This post was mentioned on Twitter by Niklas Van De, Niklas Van De. Niklas Van De said: Pang, jag är död http://bit.ly/cEfqeh [...]

  2. Ja, snipers har man en tendens att bli oerhört irriterad på (och inte tala om dem i BC2, fast det är en annan sak), men det beror väl i sin tur på att man känner sig överlistad när de sätter det där headshoten från ingenstans. Fast det är otroligt tillfredställande att spela sniper, särskilt när man länge följt en fiende med siktet från långt avstånd, övervägt noga när skottet skall komma och sedan sitter den rakt i huvudet.

    • Har jag råkat panga dig någongång då kanske? ;)
      Men visst har du rätt – underbar känsla att gömma sig för fienden men nästan underbarare när man hittar en sniper och pangar denne =)

      • Sniper är DEN mest tillfredsställande klassen att spela som, när man spelar den bra. Tyvärr gör jag sällan det, men ibland så hamnar man "in the zone" och då blir det fruktansvärt kul. Jag har hur många episka Recon-minnen som helst ifrån Bad Company 2. Speciellt när jag, från andra sidan banan, fick syn på två fiender som rusade runt i full fart med en Quad Bike. Siktade, väntade, väntade, väntade, och sköt. Två Marksman Headshots med en kula, och jag slår vad om att de två jönsarna inte hade en aning om vad som hände. Men jag var glad.

        Medal of Honor vet jag inte vad jag ska tro om. Betygen verkar ha varierat en del, liksom vad folk tycker är bra/dåligt i spelet. Det blir nog, om det blir ett köp, ett reaköp.

        • Nu ska vi se hur tunt det här blir =)

          Ja, men det där som du beskriver är en underbar känsla helt klart! Hade ofta sådant där flyt i battlefield 1943 som jag förövrigt fortfarande anser vara det bästa online spelet, och vilken tillfredställelse det var när man hamnade först av alla i sitt lag och laget också hade vunnit =)

  3. [...] som skrivit om Medal of Honor är: Xboxflickan & Nicke, Ariez, Spelgubben, Svampriket, Megastorm [...]

Kommentera